Jag, Elin & Joline lyckades komma nerför Führenalp nästan helt utan att slå oss idag. Det var bara när vi skulle åka förbi en barnfamilj som jag lyckades studsa utför berget en liten bit framför två livrädda brorsor i 3-årsåldern...
Den här veckan bestämde vi oss för att gå till Rugghubelhutte. Det är fortfarande ganska tidigt på säsongen, och de mer nordvända hajkerna har fortfarande mycket snö. Oskar pekade ut det för oss kvällen innan, och hyttan ligger precis bredvid Hahnen, Engelbergs mest kända silhuett. (Och bergsprofilen i vår logga!)
(Hyttan liger precis till vänster om den flaggan. Man ser den...nästan)
Vi startade kvart i tio i onsdags, och gick ända nerifrån dalen. Vill man spara en timme går det att gena genom att ta Brunnibanan hela vägen upp. Elin är gammal längdskidåkare och Joline landsvägscyklist, så jag behövde inte vänta så mycket. Snarare tvärtom.
Väl däruppe, kom vi upp till en helt enorm utsikt och en gullig liten hytta där man kan få en bit mat, och även sova. De säger att de kan ha 80 övernattande gäster, men då är det nog ganska trångt där. Efter att ha stött dem däruppe genom att köpa lite öl, satte vi oss utanför med matsäcken och njöt.
(Joline och Elin efter ett par kilometer. Knappt svettiga ännu.)
(Utsiktspunkt vid Rigidal. Vi undrade varför de kallade just den här platsen utsiktspunkt, eftersom utsikten var ungefär lika enorm hela vägen. Uppe till vänster i bild ligger Rugghübelhütte.)
(Hahnen - berget i vår logga!)
(Mmmm...pastasallad!)
Det finns många olika vägar in i det övre östra området av Brunni. Vi gick via Rigidalstafel, och där går man längs med en lång klippvägg där stiden slingrar sig. På vägen ned gick vi en annan led ned som slutade vid Ende der Welt, en av dalens bästa restauranger.
(Märkliga stenformationer på vägen ned.)
(Här är en fin gammal analog karta för att visa exakt var vi gick. Den svarta pennan pekar på Rugghübelhütte och den blå på Rigidal.
Vi behövde ungefär 3,5 timmar för att komma upp, en lång lunchpaus, och det tog ca 2.45 att komma ned igen. En perfekt dagtur så att du hinner hem till en bastu innan middagen. Det är inga svårigheter på vägen, så det passar de flesta människor.
Rugghübelhütte är en vacker tur, och däruppe finns det mycket mer att göra. Från Rugghübelhütte kan man vandra tillbaka längs med kammen ovanför Brunni. Då hamnar man i Bannalp, och tillslut Niederrickenbach och kan ta tåget tillbaka till Engelberg. Det är en längre dagstur, och just nu är det fortfarande för blött i bergen för att kunna göra den. Men i Juli kommer den att bli riktigt bra! 
(Trött bloggare försöker undvika uttorkning!)
(Joline tittar mot Ende de Welt och Engelberg)
(De bygger om uppe på hyttan - och lyfter dit allt byggmaterial med helikopter!)
En kul liten ödla vi hittade på vägen ner.
Nu fortsätter vi renovera husen! Vi ses!
Tid: 5 - 6 timmar
Svårighetsgrad: 3/5
Säsong: Mitten av juni - mitten av oktober
//
Niklas
Idag har DN en special om Via Ferrata i Engelberg. Via Ferrata kan lättast översättas till bergsklättring för nybörjare och har blivit väldigt populärt nere i Europa. Här nere finns 4 olika Via Ferrata-leder vilket gör det til ett av de mest utbyggda i Schweiz - nästa vecka sticker vi upp och tar bilder och berättar mer.
